Koppelpromenad?!?!?!

Skämtar du matte? - undrar en förvånad Dino!

Dino som är van vid att springa lös i skog och mark. Att få springa hit och dit och utforska lukter. Att få hoppa upp på stenar och klafsa ner i pölar. Varje dag.
Och ibland har vi turen att träffa på en kompis att rasa av sig med också.

Dessutom brukar vi ofta leka/träna genom att Dino får hoppa upp på stenar o stubbar. Eller träd. Eller annat vi hittar i skogen. Kalla det för cirkuskonster eller dog parcour - men kul har vi i alla fall, båda två.

Och nu helt plötsligt får Dino bara gå på koppelpromenader....

Det säger ju sig själv att det fungerar dåligt! Jag menar med en 12-månaders hund som är van vid annat.
Visserligen kan man säga att det är nyttigt att tränas på lugna koppelpromenader men då måste ju hunden få utlopp för sin energi på annat håll. Och nu är mycket av träningen också förbjuden. Inte för mycket belastning på armbågen.

Koppelpromenaden blev mest med alla fyra tassarna i luften känns det som. Kan man inte springa horisontellt så får man springa vertikalt...

Inomhus kör vi en del mental träning som inte är alltför fysisk. (T ex håller jag fortfarande på att försöka lära honom att skilja på namnet på tre av sina leksaker!)

Sedan har det fått bli mycket i trädgården i stället. Att bara skrota runt där. Han fick en sån där fnattattack igår då han for som ett jehu fram och tillbaka. Första gången någonsin tror jag. Jag hade inte hjärta att stoppa honom...

Så har han fått följa med och handla stenar och jord och växter - alltid lite hjärntröttande.

Det här blir bra i slutändan!

#Blogg100 - 39(100)

#koppelpromenad