Känner någon igen situationen - hunden springer omkring och nosar på marken i skogen och börjar sedan gräva för att hitta något som den snabbt tuggar i sig och blir efteråt svart på tungan? De kan bli som besatta av att spendera större delen av promenaden med att leta upp och äta upp dessa knölar...
Jag lyckades stoppa Dino från att äta några av dessa små knölar så att jag kunde undersöka dem.
Knölarna har ett tunt skal och bryter man upp dem har de ett segt svart pulver inuti. Luktar lite som jordkällare.
Jag har fått höra att de kallas för falsk tryffel.
Men slår jag upp falsk tryffel, visar det sig att det är en annan benämning på fårticka som används bland annat till leverpastej (efter en viss behandling). Så falsk tryffel är det inte.
Ett annat sidospår ledde in på hartryffel men enligt mykologen Mikale Jeppson på P1 Naturmorgon så har hartryffeln genomskinliga sporer och dessutom blir de kletiga inuti. Så hartryffel är det inte heller.
 |
| Dino har varit framme... |
Jag hittade en artikel som veterinär Berit Wallin Håkansson skrev för Hundsport 2013:
Hjorttryffel
En art som förekommer i flera olika varianter är hjorttryffeln som allt efter sitt utseende kan benämnas gulbrun, svart, ljusbrun, grynig, slät eller marmorerad hjorttryffel. Ett par rödlistade arter finns också av hjorttryffel: Den strimsporiga och den taggiga.
Inte farlig
Christina Weden som har skrivit en doktorsavhandling om svart tryffel svarar så här på min fråga om hjorttryffel:
–Det finns ett flertal hjorttryfflar, släktet Elaphomyces. Jag känner flera hundägare vars hundar av sig själva lärt sig att söka efter denna tryffel. Vid mognad innehåller den ett svart sporpulver och anses inte ätlig (dock ej heller giftig).
På Naturhistoriska riksmuseets hemsida skriver de:
Det är inte bara rådjur som är förtjusta i hjorttryfflar, de är säkerligen också en viktig del av ekorrars och andra smågnagares föda. Det är framförallt det tjocka och köttiga skalet djuren är intresserade av. Hjorttryfflarna är som många andra tryfflar beroende av däggdjur för att sprida sina sporer. Tryfflarna väcker djurens aptit med lockande dofter och den tjocka och svarta sporväggen anses vara en anpassning för att kunna passera djurets matsmältningssystem utan att skadas. Hjorttryfflar anses vara oätliga för människor. Förr i tiden användes dock hjorttryfflar i medicinskt bruk som afrodisiakum för både djur och människor.
Så - det är alltså HJORTTRYFFEL!
Det svarta är sporer, den växer i barrskog och den är inte giftig!
Det sista är väl antagligen det mest intressanta för oss hundägare som har hundar som äter dessa knölar... :-)
6(100)
Tack för ditt inlägg! Min border collie var som tokig i skogen idag, och detta var precis vad hon hittade. Så lustigt, hon har aldrig reagerat förut :D
SvaraRaderaJag tror de måste lära sig att tycka om.... min BC lärde sig av Flat-kompisarna. Sedan när de vet hur gott det är så går de o letar upp knölarna. Tur de är ofarliga som sagt!
Radera