Mera träning med (mer eller mindre) rasfränder denna gång...

Är man liten valp behöver man träffa snälla vuxna... Här ställer snälle farbror Learoy upp!

Olika hundraser leker på olika sätt. Vissa gillar att brottas med varandra medan andra gillar att springa runt, runt. Samma ras och ålder leker många gånger bäst, men det är nyttigt att valpar lär sig att leka med olika raser, olika individer, i olika åldrar och därmed även i olika storlekar samt givetvis av olika kön. De flesta vuxna hundar tröttnar snabbare på en valps ofta väldigt intensiva lek, än jämnåriga valpar.

Jag var väldigt noga med vem Dino fick träffa den första tiden. Endast snälla och lugna hundar. Helst vuxna eller andra valpar. Unghundar kan vara alldeles för intensiva i leken och det klarar inte alltid små valpar. Så sjövilda unghundar (typ 4-5 månader och äldre) av större raser undvek vi. Fördelen med att valpar egentligen ska begränsas i sina umgängen med andra hundar före 2:a sprutan (vid 12 veckors ålder) är att det tillåter mig som matte att bestämma vem jag vill att min valp ska träffa och vem jag inte vill att min valp ska träffa! Vill jag inte av något skäl, kan jag alltid dra till med att min valp fortfarande inte har fått sin 2:a spruta...

Kompis på landet!

Det bästa är att välja ut några tilltänkta kompisar till sin valp och låta dem umgås. Mina hundar ska aldrig behöva känna tvånget att behöva hälsa på "kleti och pleti" när vi är ute och går. Det kan vara stressande för en hund att hela tiden tvingas utsättas för nya bekantskaper.

Kompis hemma i stan!

Allteftersom valpen blir äldre (och större) kan jag börja tillåta lek med vilda unghundar...

MEN, det är stenhårt JAG som bestämmer vem min hund ska träffa!

Det är definitivt INTE andra hundar som bestämmer!

Vi är ju nämligen fyra parter i ett möte (som dessutom, enligt mig, ska få bestämma i följande ordning) - jag, min hund, den andra hundägaren och den andra hunden.

Med det menar jag problemet när man springer på andra hundägare i skog och mark som har sina hundar lösa och vars hundar inte lyder dem. Formellt gör ägarna en lagöverträdelse då man inte får ha hundar lösa om man inte har kontroll över dem - dvs kan få stopp på eller kan kalla in dem. Men detta struntar många (speciellt småhundägare) i. Så den ouppfostrade lilla hunden kommer farande fram till oss, oavsett om dess matte/husse, jag eller min hund ens vill det! Den part som sist (enligt min uppfattning då) ska få bestämma om ett möte ska få ske - är den part som tillåts bestämma!

I denna situation är jag "hård". Jag lyfter upp min hund om det behövs men framförallt försöker jag mota bort den andra hunden. Jag kan ropa/skrika åt den "gå till matte/husse", "nej"" eller jag kan handgripligen ta tag i hundens halsband och hålla fast den och be matte/husse komma och hämta sin hund. Inte alltid så populärt... Argumentet att jag inte tycker deras hund ska bestämma över mötets vara eller inte vara, är de inte intresserade av höra. Märkligt hur en del hundägare tar sig friheter och anser det vara deras självklara rätt att låta sin hund fara omkring och bestämma!